Hemma redan. Skönt. Ska äta lite och sen ut och spela basket med Jay. Om det inte regnar igen…
Det var en tryckt och dyster stämning på Jays skola när jag hämtade honom. Flaggan vajade på halv stång. En liten pojke gick bort igår, i leukemi. Döden är alltid hemsk, men när ett barn går bort är det självfallet extremt jobbigt.
Anledningen till jag överhuvudtaget skriver om detta är att jag har ett par nära vänner som just nu går igenom ett helvete på grund av denna hemska sjukdom. Cancer. Det är en obeskrivligt aggressiv sjukdom som äter upp dig och förstör dig inifrån.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att mina vänner och deras familjer tar sig igenom detta. Jag önskar att jag hade kunnat skänka dem extra mycket styrka och mod (förutom det modet de redan besitter). Jag tänker på er.
Till alla andra: ta tillvara på allt och alla. Existera inte – LEV!
När min far dog i cancer så satte det ett spår i ens hjärta.
Livet är såååå ömtåligt. Detta är anledningen till varför jag dansar i regnet och skrattar fortfarande efter 14 timmars arbets pass. Jag hyllar min far och alla som jag känner som dött i cancer (mycket fler personer än jag vill säga) och visar och påminner mina nära och älskade…..
Glöm inte att låta hjärtat leva och själen sväva OAVSETT VAD DU GÖR ELLER ÄR!!!
Beklagar för vad dina vänner upplever önskar dom det bästa.
Cancer är fortfarande en stor tumör i mitt hjärta, blir ledsen över höra att någon har det.
Tack så mycket.
Beklagar allt som du har fått gå igenom. Starkt av dig att du tagit dig igenom det och att du värdesätter livet så högt, tycker alla borde göra det. Ta hand om dig och fortsätt att dansa i regnet.