Tänkte bara skriva snabbt nu, eftersom Jay sitter och väntar på mig. Vi ska ut och spela fotboll.
Såg en film igår, ”The Time Traveler’s Wife”. Själva filmen var helt ok. Ingen större filmupplevelse dock, trots bra skådespelarinsatser av både Eric Bana och Rachel McAdams. Tror den var en aning för segdragen för min smak, även om den byggde på en fin kärlekshistoria.
I filmen (utan att avslöja för mycket, för dem som inte har sett den) har huvudpersonen (Eric Bana) en genmutation som gör att han kan resa i tiden. Det slog mig igår att jag inte hade haft något emot att ha en sådan gen. Tänk om jag hade fått åka tillbaka i tiden och fått träffa mig själv som 10-åring! Jag hade gett lilla Tina en massa goda råd och byggt upp hennes självförtroende redan då. Jag hade avrått henne från att göra en del dumma misstag/val och hjälpt henne att se saker och ting klarare.
Fast det kan ju finnas en del nackdelar med den genen… Tänk om man åker fram i tiden och ser sin egen död, till exempel. Scary.
