Why don’t you leave him, love? I know there’s not a thing in the world I could say that’ll make you leave him. But how much is enough? I know you feel helpless. I know you feel like you’re slowly suffocating. I know you feel ashamed and embarrassed, because this is not you. The young woman on the floor getting kicked in the stomach could never be you. But yet somehow you wake up the next morning with his Timberland bootprint bruise on your skin. How have you gotten to this point, you ask yourself. How can you let someone treat you this way? What you don’t understand yet is that you have nothing to be ashamed of, love. The shame and guilt is his to bear. I know some days you wake up feeling numb. I know the only thing keeping you alive is your son. And I know you sleep with a knife under your bed. I know about all of it, love. How you’ve started to believe him. The words he throws at you weigh a ton each. And you believe him when he tells you you’re nothing. Because that’s what you’ve been made to believe growing up. But the shame was never yours, love. I know you’re scared. I know he’s made you feel guilty for wanting to leave, told you you’d be breaking up a happy home. A beautiful family. You can’t leave, he says. You can’t do that to our son, he tells you. What kind of mother are you? But know this, love, he’s the one destroying the family. And he’s masterfully skilled, he’s been manipulating his way through life. I know you’re exhausted. But I also know there’s life inside you. So much life and strength. You’re a fighter, you just don’t know it. Nobody ever told you. You and your son will be alright. You will thrive without him. And your son will have morals and values and integrity. Having no father figure is better than having a bad one. I know you’re not ready to leave. But when you decide to go, I’ll be here, love. And I know you can hear me. You hear me every time you look at your son while he’s sleeping. You hear me every time you wake up with a new bruise. Do you know what that is? That’s your first small step in the right direction. It’s ok if it takes time. Good things usually do. When you’re ready I’m here, love.
En av mina största rädslor var att jag skulle ge min son samma sorts barndom som jag själv hade. Att jag skulle ge honom samma uppväxt som mina föräldrar gav mig när de ”uppfostrade” mig. (Jag använder termen ”uppfostra” väldigt löst här, då det krävs mer än ett tak över huvudet och mat på bordet för att uppfostra ett barn). Men i samma sekund som jag höll honom i min famn visste jag att jag aldrig skulle kunna såra honom. Att jag skulle göra allt för att ge honom stabilitet. Så jag gjorde allt tvärtemot vad mina föräldrar hade gjort när jag växte upp. Jag vet att jag har brister. Och jag är ganska säker på att han kommer se dessa fel och brister tydligare när han blir vuxen, eftersom vi slutar idolisera våra föräldrar när vi blir äldre, och börjar se dem för de imperfekta människorna de är. Men jag hoppas att han aldrig kommer känna på samma sätt som jag känner för min barndom. Jag hoppas att när han reflekterar tillbaka så kommer han känna hur älskad han var. Så otroligt älskad. Och jag hoppas att han kommer ha känt sig trygg och respekterad och sedd. Jag vet att vi inte är perfekta. Men jag tror att vi har klarat oss okej hittills. Jag tror faktiskt att vi har klarat oss bättre än okej. Jag tror att vi har klarat oss utmärkt.
♦️
One of my biggest fears was that I was going to give my son the same kind of childhood that I had growing up. That I was going to provide him with the same kind of upbringing that my parents did when they ”raised” me. (I use the term ”raised” loosely since it takes more than a roof and food on the table to raise a child). But I knew the second I held him in my arms that I could never do anything to hurt him. That I would do anything to give him stability. And so I did everything the opposite of what my parents did when I was growing up. I know I’m flawed. And I’m pretty sure that when he becomes an adult he’ll see those flaws more clearly, because as we become older we stop idolizing our parents and start seeing them for the imperfect humans they are. But I hope he will never feel the way I feel about my childhood. I hope that when he reflects back he will know how loved he was. So incredibly loved. And I hope he will have felt safe and respected and seen. I know we’re not perfect. But I think we’re doing ok so far. In fact, I think we’re doing better than ok. I think we’re doing great.
Du hade inte känt igen mig om du såg mig nu. Jag är inte samma kvinna som du kände på den tiden. Jag ler ofta. Jag skrattar när saker och ting är roliga eftersom jag inte är rädd för att göra det. Jag pratar med lugn och säkerhet i rösten eftersom jag inte längre behöver se upp med vad jag säger. Jag går rakryggad och med huvudet högt. Eftersom marken under mina fötter är stabil och jag inte längre behöver vara rädd för att falla. Jag har byggt ett hem tillsammans med min son, ett hem som är vårt säkra ställe, vår lugna vrå. Borta är den osäkra, rädda flickan du en gång kände. Jag skojar och tramsar och sjunger och dansar och går varhelst jag vill. Eftersom jag inte längre är inlåst i en osynlig bur. Det är en annorlunda sorts frihet. Det är den typen som gör att luften omkring mig känns lättare att andas. Som ger färger mer lyster. Som gör att inget verkar omöjligt och får mig att känna mig värdig nog allt det vackra som livet skänker mig. Nej, du hade definitivt inte känt igen mig nu. Och du – du kommer högst troligt dö ensam. Du kan inte dölja ditt sanna jag för evigt. Det finns sprickor i din till synes perfekta fasad. Och förr eller senare ser alla ditt rätta jag. Jag läste någonstans att ”man kan inte göra fula saker mot folk och förvänta sig leva ett vackert liv”. Som man sår får man skörda.
♦️
You wouldn’t recognize me if you saw me now. I am not the same woman you knew back then. I smile often. I laugh when things are funny because I’m not afraid of doing so. I speak calmly and with a steady voice, because I no longer have to watch what I say. I walk with my back straight and head held high. Because the ground under my feet is stable and I no longer have to be afraid of falling. I have built a home with my son, one that is our safe place, our calm space. Gone is the insecure, scared girl you once knew. I joke and play and sing and dance and go wherever I want. Because I am no longer locked in an invisible cage. It’s a different sort of freedom. It’s the kind where I feel like the air around me is lighter to breathe. Like colors are more vibrant. Like nothing is impossible and like I’m worthy of all this beauty that life has to offer. No, you definitely wouldn’t recognize me now. And you – you will most likely die alone. You can only hide your true self for so long. But there are cracks in that seemingly perfect facade of yours. And sooner or later everyone sees the real you. I read somewhere that ”you can’t do ugly things to people and expect to live a beautiful life”. We reap what we sow.
Guten morgen, alles! Det var ett tag sen. Jag har svårt för de här vardagliga inläggen. Jag vill att det ska finnas någon mening bakom mina ord. Så jag skriver mest när jag har något att säga, något som inte berör vad jag gjort, ätit eller köpt den dagen. Jag måste känna mig någorlunda inspirerad för att kunna få något vettigt ur mig. Eller som nu, för att ni ska veta att jag lever… 😏 Men hela poängen med en blogg är väl att ha den som en sorts online dagbok. Ser att de flesta använder dem så. Och livet består ju inte bara av djupa tankar och allvarliga reflektioner. Det är alla de små vardagliga sakerna som vi antagligen kommer minnas när vi är gamla. Så jag ska försöka droppa in här lite oftare. Blanda djup och allvar med vardag och ytlighet. Får väl skriva en bok vid sidan om. 🤔
Anyhow, klockan är halv elva på morgonen och min son sover fortfarande. Stackaren har varit sjuk sen förra lördagen. Igår var första feberfria dagen. Han är sexton nu och klarar sig fint själv, men det känns bra att ha möjlighet att vara hemma med honom när han inte mår bra. Speciellt nu när febern har legat ganska högt hela tiden. Se till att han får mat och dryck i sig. Finnas där om han behöver något.
Man blir dock lite knäpp av att vara hemma en hel vecka. Emellanåt, när febern gått ner, har jag gått ner och handlat och andats lite frisk luft. Men jag behöver mer än så. Jag vet att det finns människor som kan vara hemma flera dagar i rad utan att vilja gå ut, men jag är tvärtom. Mina långa rundor är terapi. Vinden mot mitt ansikte, musik eller någon bra podd i hörlurarna. Ska se om sonen orkar gå ut lite idag. Blir nog bara en kort liten promenad eftersom han fortfarande är ganska hostig. Men lite frisk luft behöver han nog efter denna veckan.
Vi hörs senare. ✌🏼
♦️
Guten morgen, alles! It’s been a while. I find it hard writing these everyday posts. I want there to be some sort of meaning behind my words. So I mostly write when I have something to say, something that doesn’t involve what I’ve done, ate or bought that day. I have to feel somewhat inspired to be able to write something decent. Or, like now, to let you know I’m alive… 😏 But I guess the whole point of having a blog is using it as a sort of online diary. I see that most people do that. And life doesn’t just consist of deep thoughts and serious reflections. It’s all those little everyday things that we’ll probably remember when we’re old. So I’ll try to drop in here a little more often. Mix profoundness and seriousness with everyday life and superficiality. I’ll just have to write a book on the side. 🤔
Anyhow, it’s ten thirty a.m. and my son is still sleeping. He’s been sick since last Saturday. Yesterday was his first fever free day. He’s sixteen now and manages fine on his own, but it feels good to have the possibility to be home with him when he’s not feeling well. Especially when he has a high fever. Make sure he eats and drinks. Be there if he needs anything.
However, you do get a little crazy staying inside the house a whole week. Occasionally, when his fever had gone down for a while, I managed to go for a quick grocery shopping run, and got some fresh air. But I need more than that. I know there are people who can stay home for days at a time without wanting to go outside, but I’m the total opposite. My long walks are therapy. The wind against my face, music or a good podcast in my headphones. I’ll see if my son is up for going outside today. It’ll probably just be a short walk since he’s still coughing a lot. But some fresh air will do him well after this week.
Until next time. ✌🏼
Sums up our week pretty well…This is all he wants to eat when he’s sick. Fish and mashed potatoes. 😂And Capri-Sun. 😂 The Capri-Sun is very important.
Jag är så trött. Så trött att jag behöver ett nytt ord för trött. Har varit igång hela dagen och knappt suttit ner. Kväll nu, dock. Lyssnar på musik och ska strax kolla på serier med min son. Tidig morgon imorgon, så jag ska försöka lägga mig lite tidigare idag. Har ni börjat julpynta, förresten? Jag brukar ta upp allt och ställa upp granen i början på december. Trodde syrran hade fått kortslutning när hon smsade i slutet på oktober och berättade att hon redan hade julpyntat. Gran och allting. I OKTOBER. Detta var alltså runt 20-25 oktober… 😂🤦🏻♀️ Innan Halloween. Nåja… ska bege mig och handla lite nytt julpynt under helgen.
Det har blivit lite lättsamma och vardagliga inlägg den sista tiden. Vill skriva om så mycket men väljer alltid fel tidpunkt att göra det på. Antingen när jag är helt slut eller har bråttom. Men det kommer. Exploderar annars, om jag inte får allting ur mig.
Ha det fint tills nästa gång. 👋🏼
♦
I’m so tired. So tired I need a new word for tired. I’ve been busy all day and hardly even had a chance to sit down. It’s evening now, though. Listening to music as I’m writing this, and about to watch series with my son soon. I have an early morning tomorrow, so I’ll try to go to bed a bit earlier tonight. By the way, have you started decorating for Christmas yet? I usually bring everything upstairs and put the Christmas tree up in the beginning of December. I thought my sister had completely lost it when she texted me at the end of October, saying she’d already put all her Christmas decorations up. Tree and everything. IN OCTOBER. This was around the 20-25 October… 😂🤦🏻♀️ Before Halloween. Oh well… I’m going shopping for some new Christmas decorations this weekend.
I’ve been writing ordinary, boring posts lately. There’s so much I want to write about but I always seem to choose the wrong time to do so. I’m either totally exhausted or in a hurry. But it’s coming. I’ll explode if I don’t get it all out.
Kom hem en stund sen från en kvällspromenad med min son. Egentligen var det inte speciellt sent, men det blir så mörkt tidigt på dagarna nu. Saknar sommaren så att det gör ont. Älskar i vilket fall som helst våra promenader. Vi pratar, skrattar, tramsar. Han är så rolig att umgås med, min son.
♦
How are you?
I just got home from an evening walk with my son. It wasn’t really that late, but it gets so dark really early now. I miss summer so much. Anyhow, I love our walks. We talk, laugh, goof around. He’s so fun to be around, my son.
I skrivande stund pluggar han inför matteprov och jag sitter här och är på mobilen, ifall han skulle behöva hjälp eller feedback med skolarbetet.
Igår var vi hos syrran. Kollade på Idol och Top Boy. J var även och träffade en kompis på stan innan dess. En avkopplande helg, med andra ord. Nu ska här ätas baguetter och kollas på The walking dead. Ha det bra, tills nästa gång.
♦
He’s studying for a math test right now, and I’m just here on my phone, in case he needs help or feedback with his school work.
We went to see my sister yesterday. Watched Idol and Top Boy. J also hung out with a friend. In other words, it’s been a relaxing weekend. We’re about to eat baguettes and watch The Walking Dead now, so until next time, take care.
Hej gott folk! Jag lever. Har bara varit så trött den senaste veckan. Sömnbristen gör sig påmind. Ska se till att sova ut ordentligt i helgen. Om jag kan.
Nu då… har ni Instagram? Min är @two.in.the.morning 😎 Alternativt klickar ni på länken här ➡️ https://www.instagram.com/two.in.the.morning/ så hittar ni mig där. Vill ni bli underhållna så här en fredag kväll så in dit och svara på mina sjuka frågor i stories 😂
♦
Hi people! I’m alive. I’ve just been so tired this past week. The lack of sleep is brutal. I’m going to make sure I get enough rest this weekend. If I can.
So… do you guys have Instagram? Mine is @two.in.the.morning 😎 Or just click on the link here ➡️ https://www.instagram.com/two.in.the.morning/ and you’ll find me. Go check it out and answer my weird questions (in my stories) if you feel like being entertained this Friday evening. 😂
Shit pommes frites Ulla-Britt, vad jag är trött! Kom hem runt sex och har i princip varit i rörelse hela dagen. Jag kör ju med mina tidiga promenader på morgnarna varje dag, medan J fortfarande sover. Nu när det är höstlovsvecka så hittar vi på en massa utomhusaktiviteter också. Idag har vi dock mest varit och shoppat. Till sonen då, tonåringar är dyra i drift. 😂💸
Firar ni Halloween, förresten? Klär ni ut er? Är bjuden på Halloween fest imorgon men vet ej om jag ska köra full utklädnad. Får se om jag går. Förstår inte riktigt alla dessa ”roliga” och sexiga utklädnaderna? Är det inte meningen Halloween ska vara läskigt? 🤷🏻♀️ Jag är definitivt inte den sexiga och gulliga Halloween typen, hade velat göra en riktigt creepy sminkning, får se om det blir av detta året, annars går jag all in nästa år. Kolla bilderna nedan, gammaldags Halloween utklädnader. Läskiga som fan.
♦
Shit pommes frites Ulla-Britt, I’m tired! Got home around 6 and I’ve basically been moving around all day. I do my early morning walks every day, while J is still sleeping. Now that it’s autumn break time we make sure we do a lot of outdoor activities, too. Today, however, we’ve mostly been shopping. For my son, teenagers are high maintenance. 😂💸
By the way, do you guys celebrate Halloween? Do you dress up in costumes? I’m invited to a Halloween party tomorrow, but I’m not sure if I’ll dress up. Not even sure if I’m going yet. I don’t quite get all these ”funny” and sexy costumes? Isn’t Halloween supposed to be scary? 🤷🏻♀️ I’m definitely not the sexy cute Halloween type, I’d love to do a really creepy make-up. Don’t know if I’m up for it this time, maybe I’ll save it for next year and go all in then. Check out the pictures below, old vintage Halloween outfits. Creepy af.
Älskar hemleverans. Älskar. Går ej att beskriva i ord hur mycket. Föredrar att online handla allt själv framför färdiga matkassar som t.ex. Linas. Denna gången testade jag Mathem. Allt var så fräscht och hade långt bäst före datum. Kanske är jag bara lat… 🤔
♦
I love home delivery. Love. Can’t describe in words how much. I prefer to do my own online grocery shopping and not those already planned recipe services, like Lina’s, for example. I tried Mathem this time. Everything was so fresh and had long expiration dates. Maybe I’m just lazy… 🤔
Höstlovsvecka framför oss och massor av planer och roliga saker på gång, nu när J mår bättre. Mer om det imorgon.
Just nu sitter vi och kollar på The walking dead. Vi slutade titta på den när den blev seg någonstans runt säsong 6, men kollade nu om på den från början. Har hört att sista säsongen ska vara riktigt bra. Vi är på femman, än så länge. Varje kväll slutar med att vi diskuterar vem som hade överlevt längst under en zombieapokalyps. 😂 Tillbaka till tv:n nu, hörs imorgon. 👋🏼
♦
Autumn break ahead and lots of fun and exciting plans, now that J feels better. More about that tomorrow.
We’re watching The walking dead. We stopped when it got boring somewhere around season 6, but we’re giving it another shot and re-watching it from the beginning. I heard that the latest season is supposed to be really good. We’re on the fifth one, so far. Every night ends with us discussing who’d survive the longest during a zombie apocalypse. 😂 Back to the TV now, talk to you tomorrow. 👋🏼
This is all he wants to eat when he’s sick. Fish and mashed potatoes. 😂
And Capri-Sun. 😂 The Capri-Sun is very important.
